Förvirrad.

Jag är så fruktansvärt förvirrad.. Jag vet varken in eller ut, vet inte vad jag vill eller vad jag igentligen känner längre.. Önskar bara att allting kunde vara så mycket lättare än vad det är.. Så mycket att tänka på hela tiden, vet inte om jag är redo att ta det där steget? Vet inte om det är det jag vill? Vill inte fatta fel beslut..

Kan ingen bara säga till mej vad jag ska göra? Varför är det så jävla komplicerat.? Varför ska det behöva vara såhär? Varför, varför & varför? Så många frågor men inga vettiga svar! Jag försöker fråga mej själv vad jag igentligen vill., svaret blir - Jag vet inte.. Jag försöker fråga mej själv vad jag igentligen känner., svaret blir - Jag vet inte.. Jag vet fan ingenting längre. Känner mej så himla otillräcklig, känns som allt jag gör blir fel, allt jag säger blir fel.. Spelar ingen roll vad jag gör för allt blir bra fel hela tiden!

Jag vill känna som jag gjorde förut..
Blir arg på mej själv för att jag inte gör det. Jag vill försöka få fram dom där känslorna igen, men jag hittar dom inte. Vart är dom? Varför kommer dom inte fram? Vill vara sådär lyckligt nykär, vill sväva på rosa moln av lycka.. Men sitället känns allt upp & ner.

Jag vill att det ska vara bra.. jag vill att allting ska bli som det va förut. Jag vill känna den där känslan av lycka igen! Av att vara älskad & omtyckt för den jag är & för det jag gör. Vill att du ska bli den personen jag en gång har älskat & träffat? Men vart finns den personen? Jag väntar fortfarande & den personen har inte kommit till mej ännu. Blir mer & mer rädd för varje dag som går, är rädd för att den personen aldrig mer kommer att komma till mej? Hur blir allting då? Jag är rädd, så fruktansvärt rädd.

Här var vi lyckliga, kärleksfulla & allt var som det skulle.



Snälla, kom tillbax! Fattar du inte att det är dej jag vill ha? Fattar du inte att jag älskar dej?!


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0