Förändring.
Jag hoppas att det du nu säger till mej är sanning. Jag hoppas att du tänker förändra dej, du har sagt det så många gånger förr så jag vet inte vad jag ska tro..? Jag vill tro, jag hoppas att det kommer ske. Men jag vet fortfarande inte om jag kan lita på det? :/ Det är så lätt att bara säga, men det är svårare att göra..
Jag älskar dej, det gör jag.. Men jag älskar den personen som jag träffade för 4:a år sen. Det är den personen jag älskar & är kär i, inte den personen som du är nu. För den personen som du är nu vill jag inte leva tillsammans med.. Det är inte den killen jag valde att förlova mej med, flytta ihopp tillsammans med & leva sambo liv med, skaffa barn tillsammans med & bilda familj. Jag vill ha tillbax den där andra personen, som du en gång var! Det är den personen jag vill vara förlovad med, bo ihopp med & leva sambo liv med, det är den personen jag vill ha fler barn tillsammans med & ha familj med. & jag vet att den personen finns där någonstans inom dej, du måste bara hitta tillbax till den personen igen. & jag hoppas på att den förändringen sker snabbt.
En del utav mej säger & vill en sak, den andra delen av mej säger & vill en annan sak.. Varför ska det vara så svårt..? Varför ska det alltid vara så komplicerat..? Varför ska kärleken vara så jävla svår?
Jag känner mej så fruktansvärt otillräcklig. Jag kämpar & kämpar för att allt ska funka, jag gör allt för att det ska bli bra, jag stannar kvar & kämpar för jag vill att allt ska bli som förr, när jag märker att det inte blir som det en gång var, när jag märker att ingen förändrig sker så blir jag förtvivlad. Jag vet inte vad jag mer kan göra? Kan någon säga det till mej? Jag kan inte kämpa ensam, vi måste vara 2 om det här ska fungera. Jag är inte mer än människa, jag klarar inte hur mycket som hellst. Tillslut så brister allt.
Jag hoppas att den där underbara människan som jag vet att du är snart kommer tillbax till mej igen. Så vi kan börja om & bli den där kärleksfulla familjen som jag drömmer om. Det är det jag vill, men vill du lika mycket som jag? Eller är det bara ord.. Det lär märkas ganska snabbt är jag rädd för, jag hoppas att allt bli bra igen. Jag hoppas & vill.. Men frågan är bara vad jag igentligen tror? Innerst inne så kanske jag igentligen vet det rätta svaret, men jag blundar & käpar ett tag till, jag ger ytterliggare en chans & hoppas på en stor förändring!
Kan det inte bara bli bra denna gång? Jag blundar & hoppas på att allt detta är en hemsk jävla mardröm, men verkligheten kommer snart ifatt & jag inser sakta men säkert att det här är verkligheten. Jag hoppas bara på att det blir bara denna gång. Är rädd för att det här är sista chansen, för jag tror inte jag orkar så mycker längre.
Snälla hjärtat, kom tillbax till mej. Jag vet att ditt rätta jag finns där
någonstan inom dej, du måste bara hitta tillbax!
Glöm aldrig att jag älskar dej över hela mitt hjärta!
Jag stannar & kämpar ännu en gång för oss, för att jag vill leva tillsammans med dej.
Visa mej nu, en sista gång att det är det du oxå vill.
Jag älskar dej, det gör jag.. Men jag älskar den personen som jag träffade för 4:a år sen. Det är den personen jag älskar & är kär i, inte den personen som du är nu. För den personen som du är nu vill jag inte leva tillsammans med.. Det är inte den killen jag valde att förlova mej med, flytta ihopp tillsammans med & leva sambo liv med, skaffa barn tillsammans med & bilda familj. Jag vill ha tillbax den där andra personen, som du en gång var! Det är den personen jag vill vara förlovad med, bo ihopp med & leva sambo liv med, det är den personen jag vill ha fler barn tillsammans med & ha familj med. & jag vet att den personen finns där någonstans inom dej, du måste bara hitta tillbax till den personen igen. & jag hoppas på att den förändringen sker snabbt.
En del utav mej säger & vill en sak, den andra delen av mej säger & vill en annan sak.. Varför ska det vara så svårt..? Varför ska det alltid vara så komplicerat..? Varför ska kärleken vara så jävla svår?
Jag känner mej så fruktansvärt otillräcklig. Jag kämpar & kämpar för att allt ska funka, jag gör allt för att det ska bli bra, jag stannar kvar & kämpar för jag vill att allt ska bli som förr, när jag märker att det inte blir som det en gång var, när jag märker att ingen förändrig sker så blir jag förtvivlad. Jag vet inte vad jag mer kan göra? Kan någon säga det till mej? Jag kan inte kämpa ensam, vi måste vara 2 om det här ska fungera. Jag är inte mer än människa, jag klarar inte hur mycket som hellst. Tillslut så brister allt.
Jag hoppas att den där underbara människan som jag vet att du är snart kommer tillbax till mej igen. Så vi kan börja om & bli den där kärleksfulla familjen som jag drömmer om. Det är det jag vill, men vill du lika mycket som jag? Eller är det bara ord.. Det lär märkas ganska snabbt är jag rädd för, jag hoppas att allt bli bra igen. Jag hoppas & vill.. Men frågan är bara vad jag igentligen tror? Innerst inne så kanske jag igentligen vet det rätta svaret, men jag blundar & käpar ett tag till, jag ger ytterliggare en chans & hoppas på en stor förändring!
Kan det inte bara bli bra denna gång? Jag blundar & hoppas på att allt detta är en hemsk jävla mardröm, men verkligheten kommer snart ifatt & jag inser sakta men säkert att det här är verkligheten. Jag hoppas bara på att det blir bara denna gång. Är rädd för att det här är sista chansen, för jag tror inte jag orkar så mycker längre.
Snälla hjärtat, kom tillbax till mej. Jag vet att ditt rätta jag finns där
någonstan inom dej, du måste bara hitta tillbax!
Glöm aldrig att jag älskar dej över hela mitt hjärta!
Jag stannar & kämpar ännu en gång för oss, för att jag vill leva tillsammans med dej.
Visa mej nu, en sista gång att det är det du oxå vill.
Kommentarer
Trackback
