Ordet självklart finns inte.
Inget är självklart för mej längre & ordet självklart existerar inte ens för mej just nu, jag vet varken in eller ut. Allt är upp & ner, känns som att hela mitt liv förändrades på 1 minut. Det var som att vända på en hand. Vet inte vad jag vill eller vad jag igentligen känner längre! Det enda jag vet är att du inte är samma person som jag en gång träffat & förälskade mej i, det gör fruktansvärt ont i mej att jag faktiskt känner så, men sanningen är den att det faktiskt är så. Vart är den där kärelksfulla & omtänksamma personen? Som brydde sej om mej, som sa varje dag hur mycket du älskar mej, hur mycket jag betyder för dej & hur underbar & vacker jag är? Vart tog den personen vägen? Varför kan du inte bara bli den underbara person som jag blev så fruktansvärt kär i för 4:a år sen..
Jag som trodde att allt skulle bli så bra mellan oss när vi faktiskt skulle bli föräldrar för första gången tillsammans, när vi fick våran underbara dotter som är den vackraste på jorden. Det är ju något att vara stolt över & jag hade hoppats att vi skulle bli den lyckliga lilla familjen. Jag trodde faktisk på det & jag vill inget annat än att det ska vara så, det är ju dej jag vill leva tillsammans med, du är min dotters pappa & jag vill att Milia ska få ett syskon & jag vill att det ska vara med dej.. Jag vill verkligen det.. Jag vill dela den fantastiska upplevelsen igen & den vill jag dela med dej & ingen annan.
Frågan är bara hur mycket jag igentligen orkar med? Hur många mer chanser jag är beredd på att ge..? Jag vill inget annat än att det ska bli bra.. Det gör så fruktansvärt ont i hela mej, det värker i mitt hjärta av sorg för att det är såhär.. Känns som att mina ögon är tårfyllda hela tiden för att det är såhär.. Jag vill ju att vi ska vara lyckliga tillsammans.
Jag vill verkligen inte att det ska sluta på dethär sättet. Tårarna bränner innan för ögon locken & klumpen i halsen blir bara starkare & starkare, kan inte hålla tillbax tårarna längre. Dom börjar nu sakta men säkert att rinna ner för mina kinder ännu en gång.
Jag älskar dej, det gör jag.. Så fruktansvärt mycket älskar jag dej! Jag har aldrig haft ett sånt här förhållande med någon tidigare, vi blev föräldrar för 2 månader sen, då ska det inte sluta såhär! Jag vill inte.. Jag är rädd för hur allt kommer att sluta, jag hoppas vi hittar tillbax till varandra inom en snar framtid, för jag vet ärligt talat inte hur länge jag orkar! :(
Glöm aldrig att jag älskar dej & vad som än kommer att hända så kommer du alltid att vara pappa till min dotter, & det betyder otroligt mycket!<3
Sa vi inte föralltid?
Jag som trodde att allt skulle bli så bra mellan oss när vi faktiskt skulle bli föräldrar för första gången tillsammans, när vi fick våran underbara dotter som är den vackraste på jorden. Det är ju något att vara stolt över & jag hade hoppats att vi skulle bli den lyckliga lilla familjen. Jag trodde faktisk på det & jag vill inget annat än att det ska vara så, det är ju dej jag vill leva tillsammans med, du är min dotters pappa & jag vill att Milia ska få ett syskon & jag vill att det ska vara med dej.. Jag vill verkligen det.. Jag vill dela den fantastiska upplevelsen igen & den vill jag dela med dej & ingen annan.
Frågan är bara hur mycket jag igentligen orkar med? Hur många mer chanser jag är beredd på att ge..? Jag vill inget annat än att det ska bli bra.. Det gör så fruktansvärt ont i hela mej, det värker i mitt hjärta av sorg för att det är såhär.. Känns som att mina ögon är tårfyllda hela tiden för att det är såhär.. Jag vill ju att vi ska vara lyckliga tillsammans.
Just nu har jag en enda önskan, & det är att allt ska bli bra. Att vi ska hitta tillbax till varandra igen, jag vill känna den där känslan av att vara nyförälskad & så otroligt lycklig, vill ha den där känslan av att sväva på rosa moln av lycka. Jag vill verkligen det, frågan är bara om det kommer att gå? Kommer vi verkligen att hitta tillbax till varandra igen? Eller har vi vuxit ifrån varandra & glidit isär med tiden.. Jag vill inte att det ska vara så, men jag är rädd, otroligt rädd för att det faktiskt kan vara så.
Jag vill verkligen inte att det ska sluta på dethär sättet. Tårarna bränner innan för ögon locken & klumpen i halsen blir bara starkare & starkare, kan inte hålla tillbax tårarna längre. Dom börjar nu sakta men säkert att rinna ner för mina kinder ännu en gång.
Jag älskar dej, det gör jag.. Så fruktansvärt mycket älskar jag dej! Jag har aldrig haft ett sånt här förhållande med någon tidigare, vi blev föräldrar för 2 månader sen, då ska det inte sluta såhär! Jag vill inte.. Jag är rädd för hur allt kommer att sluta, jag hoppas vi hittar tillbax till varandra inom en snar framtid, för jag vet ärligt talat inte hur länge jag orkar! :(
Glöm aldrig att jag älskar dej & vad som än kommer att hända så kommer du alltid att vara pappa till min dotter, & det betyder otroligt mycket!<3
Sa vi inte föralltid?
Kommentarer
Trackback
